Augustivemod

Idag kom det över mig, augustivemodet. Det var dimman i morse som drog igång det. Sagolikt vackert men ack så vemodigt, för mig i alla fall. Jag tappade totalt inspirationen och fotolusten och blev istället lite gråtmild. Först blev jag lite tagen på sängen men sen kom jag på att såhär känner jag ju alltid vi denna tiden. När vi sen går in i september släpper vemodet och jag får massor av engergi för jag älskar hösten.

Idag tänker jag i alla fall tillbaka på bästa stranden, Haväng, på Österlen. Där älskar hela familjen att vara, bland sanden, vågorna, hästarna och fåren.