Tångdala Lönnkrog

/
Tångdala Lönnkrog (strax söder om Kivik) startade som ett konstprojekt om friheten och marginalen av konstnären Peter Öhman 2009. Projektet pågick i tre veckor innan det polisanmäldes. Nu har han alla tillstånd som behövs och pizzorna som serveras i Peters trädgård är fantastiskt goda. Den vilda trädgården är möblerad med udda charmiga möbler och stämningen är lite magisk.









Prästens badkar

/
Tack snälla för alla kommentarer och tips på vad rosen heter i förra inlägget. Det rådde inga tvivel om att det måste vara en Valdemar.

 Raina hittade det här intressanta på nätet om Valdemar:
"För ca. 20 år sedan gjorde Bengt Lövkvist från Eslöv tillsammans med hustru och några vänner en resa i Danmark och bl.a besökte man en Fru Back i Næstved. I hennes parkliknande trädgård fanns många vackra och rara växter men det som väckte störst beundran var en ros som klättrade i ett träd. Man frågade Fru Back vad det var för en sort och hon svarade att det bara fanns det här exemplaret och det var en fröplanta som hennes svåger Valdemar hade hittat. Bengt fick lov att ta en stickling med sig hem som lyckligtvis klarade sig och alla de Valdemarrosor som finns i Sverige kommer från just denna."

Nu kommer lite mer från Vik....

I Vik finns händer det plötsligt något med strandremsan. Vit sandstrand byts blir plötsligt till stora flata klippor för att sen över gå till sandstrand igen. Bland dessa klippor finns en formation som kallas Prästens Badkar. Man är inte riktigt överens om hus den har uppstått. En teori är att det är en nedslagskrater efter en meteorit. Urhäftigt!

Prästens badkar (bild lånad från nätet):

 Stens huvud i bakgrunden:
 Baskemölla:


Och jag....

Summersnow gör mig aldrig besviken

/
Längst ned på trädäcket, mot planket, växer tre klematis Summer Snow. På våren klipper jag ner dem och nu mitt i sommaren ser det ut såhär. Planket är helt täckt och rankorna letar sig ut på däcket. Jag gillar det massor. Här intar vi ofta våra kvällsmåltider i de sista solstrålarna. I går hade vi kräftpremiär. Jag gillar mat som passar till öl och snaps (favoriten är såklart "Skånes" och inte Herrgårds som syns på bilden).

Mina strutbräken som jag satte i början av sommaren trivs minsann också i sina krukor. 

För övrigt känner jag att jag ligger efter med vattningen hela tiden och nattens regn var välkommet.  Allt mår inte toppen hos mig kan jag säga.



Ateljé Brännorna

/
Jag har skrivit om honom tidigare, Thomas Drejare, som är en av mina absoluta favoritkeramiker. Tomas gör fantastiskt vackert bruksgods och unikat och jag har genom åren köpt på mig en hel del av hans vackra keramik.

En trevlig utflykt som vi gjorde är att åka till Brännorna och botanisera bland Thomas keramik och Lenas konst. Låt sedan bilden stå parkerad vid ateljén och promenera genom skogen till Kronovalls slott där man kan äta jättegod pizza. Efter pizzan är det bara att promenera tillbaka till Brännorna och ta en kopp kaffe i trädgården. Supermysigt!

Klicka HÄR för att komma till deras hemsida och webbutik.











Hej igen!

/
Nu är vi hemma efter två härliga veckor på Österlen. Vi hade hyrt ett hus i ljuvliga Vik som ligger mellan Kivik och Simrishamn. Två veckor fyllda med bad, utflykter, god mat och trevligt umgänge. Jag tar det lite pö om pö tror jag. Här komme i alla fall några bilder från Viks fiskeläge i rosornas och lavendelns tid. Jag hade inte alls haft något emot ett litet hus där kan jag säga...

Jag har inte haft någon tillgång till dator alls så nu har jag en del att ta igen hos er men vädret är ju så fint så det blir inte mycket tid inomhus. Det gäller ju att lapa i sig allt vad man kan och lagra upp.










Klipp, klipp

/
Då var det gjort, daggkåpan och stäppsalvian är nerklippt. Det ser riktigt tråkigt ut. Men jag har fått lära mig att man ska klippa dem innan de helt har blommat ut och då är det bara att bita ihop.

Stäppsalvian klipper där jag ser att ett nytt bladpar är på väg. Jag klipper bort ungefär 50%. Daggkåpans blomstjälkar klipper jag ända nere vid marken och låter vissa fina blad vara kvar. Om några veckor brukar det se trevligt ut igen.

Lilla hund och lilla dottern hjälper till.


Lite oskarp bild men så här ser det ut där jag klipper.




Under körsbärsträdet

/
Så kul att ni gillade mitt "flygfoto". Jag är verkligen en fegis när det kommer till höjder så lite behövde jag allt kämpa med mig själv. Tack för alla snälla ord om trädgården - jag blir så glad!

När jag fått något i mitt huvud kan det gå ganska snabbt. För några veckor sedan kom jag på att vi absolut måste ha en sittplats under körsbärsträdet. Efter att ha kånkat möbler fram och tillbaka från trädäcket och konstaterat att vi gillar att sitta där nere i hörnan så inhandlades nyligen denna lilla grupp. Nu kan vi sitta där direkt och njuta. Senare i sommar hoppas jag att vi ska komma igång att göra i ordning med singel och planteringar. Man vill ju vara omringad av vackert.



Trädgården från ovan

/
För att ni ska få en riktigt helhetsbild av trädgården tog jag idag mod till mig och klättrade upp på taket. Som ni ser är trädgården inte särskilt stor men omgiven av stora gröna träd som lurar ögat och gör att vår trädgård upplevs som större. Trädgården är omgiven av en tujahäck som fungerar som insynsskydd och grön vägg året om. I trädgården använder vi bokhäckar som rumsindelare. Jag gillar tydliga former och valde att satsa på en rund gräsmatta. Än så länge är det gräsmatta på båda sidor om bambubersån också men tanken är att den bort och ersättas av planteringar. Körsbärsträdet, pilen och magnolian fanns när vi flyttade in. Ullungrönnen planterade vi för snart två år sedan.


Nu ska jag åka in en sväng till stan och hjälpa en väninna att hitta en klänning till ett bröllop.

Nu klipper jag av blommorna på hostorna

/
Jag har försökt att tycka att dom är fina, hostornas blommor. Men, nix, jag gillar dem inte och idag klippte jag av dem alla.....


Efter några dagars regna kliade det rejält i fingrarna på mig. Efter att jag klippt av alla blommorna på hostorna for jag på bokhäcken vid trädäcket. Den hade lyckats dra iväg på höjden, en bra bit över där vi vill ha den. Lite senare ska jag också ta in den på bredden. Nu ska grenarna bara samlas upp men det tänkte jag skicka ut barnen att göra. Jag är helt klart för barnarbete.

Regnet det bara öser ner......

/
......och nu räcker det faktikskt. Andra dagen vi äter frukost inomhus och det gillar inte jag. Solen måste och kan inte skina hela tiden men uppehållsväder vill jag i alla fall ha på dagarna. På sommaren vill jag vara ute hela tiden!

Idag tog jag ett steg utanför altandörren och fotade de närmaste krukorna. Ser ni hur gigantiska mina kärleksörtar har blivit. Jag är faktiskt lite orolig för dem och undrar hur det ska gå när blommorna slår ut. Jag har förökt pilla ner några stöd i krukorna men det gick sådär.

 Fikonet växer så att det knakar. Vi har faktiskt fått njuta av ett moget fikon i år. Ja, vi var inte ensamma.....jag borstade bort ett antal myror först...
Ha en riktigt skön söndag!

Min bästa sommarkaka - sega hallonrutor

/
I många år har de sega hallonrutorna varit en sommarfavorit i vår familj. Receptet hittade jag i ett nummer av Allt om Mat för precis tio år sendan. Det finns bara ett problem med dem.....man kan inte sluta äta dem när man väl tagit den första...



Sega hallonrutor

 ca 35 st

200 g smör
6 dl strösocker
4 ägg
6 dl vetemjöl
1 tsk vaniljsocker
ev en påse mandelspån
3 dl hallon, blåbär eller skivade jordgubbar (jag använder alltid frusna hallon)

Gör så här:
  • Sätt ugnen på 175 grader och lägg bakpapper i en långpann.
  • Smält smöret i en 2-liters kastrull och låt det svalna.
  • Blanda ner socker, ägg, mjöl och vaniljsocker.
  • Bred ut smeten i lånpannan och strö över bären och ev mandelspån (har jag aldrig).
  • Grädda i 30 min mitt i ugnen.
  • Dra över pappret med kakan till bänken. Lägg över långpannan som lock och låt svalna. Skär upp i rutor. Obs! Detta momentet är mycket viktigt för att kakorna ska blir sega.

Nu är det semestertider här i huset och det ska blir riktigt, riktigt härligt. Ses i morgon!

Att jobba med upprepningar av rött bladverk

/
Om ni som jag såg Trädgårdstoppen i våras tänkte ni kanske på att juryn flera gånger saknade upprepning av växtval i trädgårdarna. Upprepning vill man för att binda ihop och lugna ner intrycket.

Förutom att jag jobbar med upprepning av växtsorter har jag också valt att arbeta med upprepning av färg på bladverk. I bilderna nedan vill jag visa hur den röda färgen återkommer på blad och stjälkar.

Först en helhetsbild. Jag älskar solen men när man ska fotografera är den tyvärr inte ens bästa vän....men, men ni kan nog ändå se hur jag har tänkt.

Vi börjar från vänster. Det syns inte i bild men den röda alunroten (Palace Purple) börjar tidigare. Här syns förutom alunroten; rödbladig klöver i kruka, rödbladig revsuga och i bakgrunden ett höstsilverax (Brunette).
 Cirkeln fortsätter och då komer röd sockblomma (som jag har tankar på att flytta), nyplanterade höstsilverax (Brunette) som ännu inte syns i bild, kärleksört Matrona med sina röda stjälkar och en rödbladig kärleksört som jag glömt namnet på.
 Sen kommer den rödbladiga japanska lönnen (Margaret Bee) och rödbladig revsuga under gräset (Miscantus Sensis malepartus). Gräsen har jag valt för deras vackra växtsätt och röda vippor.


Önskar er en riktigt skön fredag!

Vår lilla Norwichterrier

/
Nu har vi haft vår lilla vovve i ett år. Myran är en Norwichterrier och kommer från kennel Soya i Skottorp. Norwichterriers är inte så vanliga, något vi inte riktigt kan förstår då det är en helt underbar ras.

Jag är uppvuxen med stora hundar (Airdelterrier och Rotweiler) och har aldrig förstått varför man har en liten hund när man liklväl kan ha en stor. När vi nu skulle skaffa hund själva tänkte vi dock lite annorlunda.

Vi ville ha en hund som barnen kan hantera att gå ut med, som inte fäller så mycket, som är lätt att ta med sig överallt, som är social och gillar "alla" men som ändå är som en stor hund i sättet. Då menar jag en hund som är lugn inomhus, kan gå långa promenader och som inte "bjäbbar". Vi var också måna om att välja en "frisk" ras. Efter att ha besökt några uppfödare av Norwichterriers visste vi att vi hade hittat rätt ras för oss. Så otroligt trevliga hundar. Norwichterriers benämns också som de "minst terrieraktiga terrierna", vilket för oss är positivt.

Så här såg hon ut, lilla Myran, när hon kom för ett år sedan:

Och så här såg hon ut i morse, fotad i vår säng.....Hon är helt underbar!

Jag ser att jag har fått fler nya läsare. Varmt välkomna till mig!!!!


Stäpplasviorna är som bäst just nu

/
Jag har skrivit om det tidigare år, min dröm om mitt eget hav av stäpplalvior. Det var en bild från Drömparken i Enköping som inspirerade mig. Piet Oudolf, han kan han.

Jag har också skrivit om kombinationen stäppsalvia och daggkåpa som ju är så bra. Men, kombinationen stäppsalvia och ulleternell är minsann inte så dum den heller. Uleternellerna kommer lite senare men jag är så oerhört förtjust i de silverfärgade bladrosetterna att jag knappt bryr mig om blommorna (fast det gör jag visst...).

Jag har två olika sorters stäppsalvia, Mainacht och Caradonna. Mainacht börjar blomma något tidigare och har ett buskigt växtsätt. Caradonnan är något högre och blir inte lika buskig men är oerhört tjusig med sina mörka stänglar.


 

I kombo med daggkåpa.

I kombo med ulleternell.

Så kul att ni gillade mitt "altanfix". Jag tackar och blir så glad.