Nu har vi haft vår lilla vovve i ett år. Myran är en Norwichterrier och kommer från kennel Soya i Skottorp. Norwichterriers är inte så vanliga, något vi inte riktigt kan förstår då det är en helt underbar ras.
Jag är uppvuxen med stora hundar (Airdelterrier och Rotweiler) och har aldrig förstått varför man har en liten hund när man liklväl kan ha en stor. När vi nu skulle skaffa hund själva tänkte vi dock lite annorlunda.
Vi ville ha en hund som barnen kan hantera att gå ut med, som inte fäller så mycket, som är lätt att ta med sig överallt, som är social och gillar "alla" men som ändå är som en stor hund i sättet. Då menar jag en hund som är lugn inomhus, kan gå långa promenader och som inte "bjäbbar". Vi var också måna om att välja en "frisk" ras. Efter att ha besökt några uppfödare av Norwichterriers visste vi att vi hade hittat rätt ras för oss. Så otroligt trevliga hundar. Norwichterriers benämns också som de "minst terrieraktiga terrierna", vilket för oss är positivt.
Så här såg hon ut, lilla Myran, när hon kom för ett år sedan:
Och så här såg hon ut i morse, fotad i vår säng.....Hon är helt underbar!
Jag ser att jag har fått fler nya läsare. Varmt välkomna till mig!!!!
Efter några dagars regna kliade det rejält i fingrarna på mig. Efter att jag klippt av alla blommorna på hostorna for jag på bokhäcken vid trädäcket. Den hade lyckats dra iväg på höjden, en bra bit över där vi vill ha den. Lite senare ska jag också ta in den på bredden. Nu ska grenarna bara samlas upp men det tänkte jag skicka ut barnen att göra. Jag är helt klart för barnarbete.
