Välkommen mars och våren

Välkommen mars, våren och ljuset. Mars är förvisso en opålitlig månad. Ibland bjuds det på härliga vårdagar och ibland på kalla mer vinterlika dagar. Idag vaknade vi till frost, men dagen blev vacker och vindstilla. Flickorna och jag tog med oss kameran ut i trädgården på eftermiddagen.

Som ni ser har vi nu klippt ner våra prydnadsgräs, inklusive hakonegräset. Jag har lagt ut kogödsel nästan överallt där jag kommer åt. Då marken är full av lökar och perenner går det inte att mulla ner den i arken utan jag lägger den helt enkelt ovanpå. Jag litar på att maskarna gör jobbet sedan.

Lilla Madicken växer så det knakar. Hon är nu 4,5 månader och mer än dubbelt så mycket som när vi fick henne. Det är i princip omöjligt att fotografera henne i trädgården då hon far som en tätting hit och dit.

Trädgården är bar och naken, men jag älskar färgerna och känslan att nu börjar allt om. Nu belönas man om man har tänkt på att skapa en struktur i trädgården som ger både färg och form.

Liten trädgårdshund.

Allt måste undersökas.

För er som inte vet så är Madicken en Norfolkterriervalp. Hon är pigg och busig, men samtidigt cool och lugn. Precis som en liten Norfolkterrier ska vara.

Ha en fin fettisdag!

Madicken - vår lilla Norfolkterrier

Först vill jag önska er alla en riktigt God Jul. Sen vill jag presentera familjens nykomling Madicken. Madicken är en liten Norfolkterrier. Våra två damer, Myran och Fanny är Norwichterriers. Den stora skillnaden mellan raserna är att en Norfolkterrier har hängande öron medan en Norwichterrier har stående öron.

Madicken är uppfödd av mina föräldrar och det var ju klart att vi inte kunde motstå att behålla en av tikarna. Syster Lisabet stannar hos mina föräldrar och bror Abbe har bor numera hos en härlig familj i Malmö.

Madickens mamma heter Peggy (Gabnor Gossip Girl) och pappa heter Putte (SE CH Monterosso Del Mercurio).

Som ni säkert förstår är vi upp över öronen förälskade i denna lilla goding.

Novemberfint utanför glashuset

Det börjar bli dags att fundera kring årets adventsarrangemang. Jag leker lite med olika nyanser av grönt. En silvrig en, kuddmossa och hebe tillsammans med en spretig Corokia och några lavaklädda kvistar.

Nytt för mig är att Corokian kan stå ute och sägs klara minusgrader ner till -18. Jag tror inte riktigt att det funkar i en liten kruka, men om den Skånska vintern fortsätter att vara mild så ska det nog inte vara några problem.

Lilla Fanny-älsklingen är alltid med matte i trädgården.

Ha en riktigt fin fredag!

Acer palmatum 'Orange Dream'

Den japanska lönnen ‘Orange Dream’ (Acer Palatum ‘Orange Dream’) är både snabbväxande och har ett underbart bladutspring. ‘Orange Dream’ har ett upprätt busklikt växtsätt och blir 3-5 m hög. När bladen slår ut är de guldgula med röda kanter. Bladfärgen övergår sedan i limegrönt. Efter att vi var tvungna att ta bort vårt stora körsbärsträd står vår ‘Orange Dream’ lite för soligt och bladen i toppen blir ofta solskadade. Det ser lite tråkigt ut och jag har funderat på att ta bort den. Men, så kommer våren och den är makalöst vackert och jag bestämmer att den får vara kvar lite till. Om bara scharlakanseken sätter ordentlig fart kommer den snart (nja) att skugga när solen är som starkast.

Bokhäcken i bersån är snart grön, medan häcksnutten vid altanen bara precis har börjat slå ut. Ser ni den röda sockblomman (Epimedium Rubrum) vid kopparlönnen? Så skir och vacker.

Trädgårdshunden, Fanny, är alltid i min närhet. Myran, vakthunden, ligger och spanar ut på cykelvägen. Alltid redo.

Ha en fin dag!

Påsk och växthusbygge

Hoppas ni haft en riktig härlig påsk. Vilket makalöst vackert väder vi har haft. Trädgården och naturen har fullkomligt exploderat. Magnolian står i full blom, liksom narcisser och tidiga tulpaner.

Mina kära föräldrar har bott hos oss hela påskehelgen. Pappa och maken har byggt på växthuset och jag och mamma har stått för markservicen och tagit hand om hundar. Arbete har varvats med goda luncher, fikor och middagar med fler familjemedlemmar. Intensivt, men roligt.

Målet, som också uppfylldes, för helgens växthusbygge var att komma så långt att glasmästaren kan komma och mäta för de fasta glasrutorna.

Den älskade magnolian (Magnolia Soulangeana) blommar som en tok. Blommorna blev lite skadade av frostnätterna vi hade i förra veckan, men har klarat sig förhållandevis bra.

Huset har varit full av både människor och djur. Föräldrarnas lilla Norfolkterrier, Peggy, är nu sju månader och alldeles underbar. Glad, pigg, kelig, social och helt orädd. Precis som en Norfolkterrier ska vara.

Vi har också passat Astrid. Astrid är barnens kusin Ronjas minibullterrier. Astrid som i sitt havande tillstånd mest var intresserad av att sitta i någons knä eller gosa i sängen. Astrid består av 12 kg kärlek och vänlighet, men också envishet och styrka. Jag är tokig i henne.

Ha en fin onsdag!